2012-02-17 Mental istid

Mental, mental, mental istid

För på avstjälpningscentralen
råder tystnad och full kontroll
På avstjälpningscentralen
spelar ingenting längre någon roll

Den nya tiden, den kom ju så fort
Mitt liv fladdrar sakta förbi
på ett datakort

Återigen Ebba Grön. Återigen ett kliv bakåt till en annan tid. Var det en bättre tid, eller är man bara nostalgisk?

I mitt minne lever protesterna mot Vietnamkriget, striden om almarna i Kungsträdgården, ockupationen av Mullvaden, oron över att glesbygden avfolkas och att Storebror faktiskt skulle anlända.

Det känns dock som om det som händer nu, faktiskt inte var möjligt förr. På något vis har jag fått för mig att såväl företag som myndigheter hyste en större respekt för lagen tidigare, och i de fall då företagen myglade, så myglade de åtminstone diskret. Inte ens diskretion tycks vara av nöden i dagsläget. Varför? Hur blev det så?

Har vi, var och en av oss, tilldelats ett datakort, som avgör huruvida vi ska anses vara lyckade, produktiva människor och få åtnjuta det skydd som samhället erbjuder ELLER om vi ska hamna på avstjälpningscentralen, där vi, om vi har redig tur, möjligen kan få hjälp och stöd av någon som lyckats få det rätta kortet.

Alla är vi lika inför lagen, heter det. Jag erkänner – jag trodde på det. Väldigt länge. Nu är jag inte så säker längre.

Jag tror fortfarande på den allmänna rättskipningen i Sverige, det gör jag – och då avser jag systemet med tingsrätt, hovrätt och högsta domstol. Systemet är naturligtvis inte perfekt. Det finns inga perfekta system. Men det som händer innan någon ens sätter foten i en rättssal är det som avgör utgången när man väl kommer dit.

Konsumentverket har räknat ut att en människa i ekonomiskt utanförskap kostar samhället över en halv miljon. Per år.

Psst … hallå? SAMHÄLLET?! Det finns saker att göra här! Jätteenkla grejer, typ pannkaks-plätt-lätta:

- Se till att inkassobolagen inte kan bolla runt med skulder utan minsta kontroll, eftersom de inte tycks inse att det är människoliv de schackrar med, och inte bara ”datafiler”, ”skuldportföljer” eller ”stockar” som de så käckt och eufemistiskt vill kalla dem.
- Ryck Datainspektionen i örat så att de FAKTISKT tvingar inkassobolagen att följa den där lilla, lilla lagen som gäller dem.
- Ryck Kronofogdemyndigheten i båda örona för att se till att de inte rutinmässigt godkänner allt som inkassoföretagen kommer dragande med och faktiskt agerar när de vet att något är fel.

Alla ni som ska fungera som skydd för den lilla människan – vad håller ni på med? På de flesta inkassobolagens webbplatser går det att läsa om hur de hjälper människor att hantera sin skuldsättning. Kronofogden hjälper dig att bli skuldfri. Datainspektionen … ja, dem kan vi kanske lämna därhän.

Allvarligt talat: de flesta företag har webbplatser som överdriver en smula, ni vet, den där klassiska ”störst, bäst och vackrast”-historien. Men jag tror faktiskt inte jag har stött på en enda människa som anser sig verkligen ha blivit HJÄLPT av kronofogden eller inkassobolagen (enskilda undantag finns naturligtvis alltid – den gode fogden, och så vidare).

Framför allt: Människor är inte några datakort som kan hivas runt hur som helst. Men när dessa människor har reducerats till 011000011001 i 48 skuldportföljer i hela Europa … vilka är de då? Det mest ledsamma av allt, är de själva inte längre vet det heller.

Fallbeskrivning:
Individ 00110010 står i skuld till 011001011, 100100111, 001001001, 1001001001, 10010100 och 100101111. Individ 00110010 har erlagt 110100101, 110100011 till 10010010 den 100010111 avseende ränta på skuld 10010100. Resterande kapitalbelopp 11001001110. Klagomål insändes till 1001011110 senast den 101110011.

Fortsättning följer – nästa avsnitt: ”Den gode fogden”.